Är det inte kort och gott ett gammalt slags samhälleligt, socio-politiskt problem i sig vill jag gärna tycka. Hur kommer det sig att man får sin inmurade åsikt från första början? Helt ärligt är det nog förr allt många som inte väljer att lyfta på några stenar själv överhuvudtaget, för att se om det finns något relevant att lära sig där. Lättare är det att tycka som det bästa för tyckandets skull bör tyckas, alltså i enlighet med de som helt enkelt inte vill lyfta på några stenar själva och bilda sig en egen uppfattning.

En europeisk högervåg sköljer över västvärlden. I TV och media framstår det som en brun våg, eller en högerextremistisk. Finns det någon som har en chans att säga emot denna retorik? Självklart verkar det så, vilket vi ser ett ökat stöd för och som slagit hål i taket för ett bra tag sedan.

När något ont som terrorism drabbar vår del av världen sluter vi samman, oavsett färg, trosuppfattning eller åsikt. Precis som det bör vara. Men när det sker en svängning i opinionen eller valresultaten (Trump & Le Pen till exempel) så utbryter kaos, demonstrationer och rent våldsamma händelser som endast leder till en ökad polarisering, vandalisering och att människor drabbas illa (Berkeley riots). Detta leder istället till att de välkammade extremistpojkarna och de gallskrikande färgglada regnbågsflickorna skjuter sig själva i foten, och förutsätter ett framtida EU i splittror.

Det är ett sätt att se på situationen, som vi ser har liknande tendenser rent globalt i förhållande till västvärldens högerförskjutning. Att den mediala och politiska retoriken framstår som auktoritär och som sedan sköljs över befolkningen ska inte bryta mot det konventionella mönstret. Men sedan när den väl gör det och utmanas, framstår den som ett hot och avvikande vilket får den konformistiska andan att i värsta fall ta till våldshandlingar.

Moderaternas tidigare och väntade utspel att samarbeta med SD för att försöka bibehålla sin maktposition både när det gäller väljare och parlamentariskt ses nu med facit i hand som ganska självklart när det är så pass svajigt opinionsläge som det är. Framförallt när det gäller säkerhetspolitiska frågor och gällande rikets kriminalitets problematik. Samtidigt tar Centerpartiet sin chans att framstå som en humanistisk- och politisk maktbalans när de lyckas ”stjäla” väljare från de övriga borgerliga partierna som anses föra en alltför inhuman invandringspolitik.  Det är minns sagt intressant att följa de parlamentariska partiernas höger - vänster vridningar nu då vi kan se deras sanna färg - vilket bevisar om de verkligen är manade till att ta Sveriges nuvarande "krisfrågor" på allvar. 

Sammanfattningsvis vill jag påstå att när vi nu kan se den politiska utvecklingen i Europa och det nationella politiska opinionsläget, så är det ungefär likt det vi kan förvänta oss att se nästa år vid denna tidpunkt. Eftersom i det stora hela så polariseras det politiska klimatet, där de borgerliga partierna, Miljöpartiet och V tappar kraftigt inflytande. Många väljare ser att det enda alternativet (precis som stora grupper i USA och Europa) är Nationalism, vilket vi kan se efter allt fler väljare känner ett missnöje med Europeisk neo/vänsterliberal politik, och där andra väljer att stödja en mer extremistisk och feministisk politik.